Har gått igenom gamla bilder och passat på att scanna in några av dem.

Saknade men aldrig glömda   Bilderna är från 1985 och fram till 1998. Jag hade fram till 1996 en gammal och dålig kompaktkamera så jag ursäktar den dåliga kvalitén i förväg.

Först ut Julia, huskatt blåsköldpadd med vitt. Jullan förolyckades när hon smet ut under en flytt, och blev påkörd av tåget 1998. Denna tjej hade ett supertemperament, en helt otroligt gosig tjej. Och jag saknar henne fortfarande   Julia tog jag hem från en släkting som inte ville ha henne kvar. Hon vara liten och ynklig och livrädd för släktingens hund. Jag är så glad att jag tog hand om henne.

Julia och en pälslös Charlie. Dessa är några dagar sen från att de träffats första gången.

Julia med alienögon...

Underbara Tjaboo. Korthårig huskatt, n 09 22. Mer om Tjaboos historia kommer längre ner...

Min underbara Ludde, ras collie trefärgad. Härlig kille med mycket arbetsvilja.

Charlie långhårig huskatt n 22 som såg ut som en tvättbjörn. Stora öron, vita tydliga markeringar runt ögonen. En sötnos, som med tiden blev riktigt snygg och stor. Charlie åt allt, t om kalla kokta potatisar... Även om Charlie hade en riktigt grym look, var han mjuk som en nallebjörn och gick att hantera precis som man ville.

Såhär snäll var Ludde, den relativt nyinflyttade katten är knasig.. men jag får väl ligga kvar här då.

Ludde & Julia   

Charlie poserar fint, inte helt olik en ras som ligger mig lite extra varmt om hjärtat idag..

Busiga men gosiga killar, Tjaboo och Charlie låg alltid och sov tillsammans.   (hrm överkastet..)

Lilla tokiga Charlie, satt ofta och tittade på tv:n som en liten ekorre   Förresten nybadad på denna bilden.

Charlie som liten  

Charlie och Tjaboo får vara ute och lufta tassarna.

Gosiga pojkar.. såklart kastrerade när de blev könsmogna.

Så historien om Chrysler & Tjaboo:

Chrysler d 09 (tror jag), den röda vackra killen som påminde så mycket om min älskade Tiger som jag förlorat ca 3 år tidigare. Chrysler smälte mitt hjärta första gången jag träffade honom. Men kvinnan som hade Chryslers mamma, hade en kull till samtidigt (tyvärr!!). Några korthåriga och några långhåriga kattungar, underbara tabby mönstrade allihopa. När jag skulle hämta Chrysler kommer Tjaboo upp i min famn, kröp upp under min haka och spann högt. Han verkade säga: snälla ta mig med också!

Åh jag kunde inte låta bli... han fick följa med hem. Hade ändå funderat på om Chrysler borde haft en lekkamrat på direkten, då vi var borta dagtid. Frågade om han var bokad, det var han inte. Tjaboo fick följa med hem, vem vet vad som hänt med honom annars.

Numera vet ju alla att man aldrig ska köpa en katt som inte är veterinärbesiktad, microchippad och vaccinerad. Och förhoppningsvis kommer vi till en tid där folk lär sig att kastrera sina bondkatter och inte låter dem löpa vind för våg och få kattungar på kattungar. Men då jag skaffade Tjaboo och Chrysler (tidigt 90-tal) var det många med mig som skaffade bondkatter från just såna här ställen.   Efter en tid reflekterade jag över att Tjaboo alltid fick "alien-ögon" på bilderna. Märkligt då Chrysler inte alls fick det lika ofta. Hade även börjat lägga märke till att Tjaboo gick rakt in i badrumsdörren om vi glömt att stänga den...

(syrran och brorsan agerar modeller med missarna).

Sökte veterinärvård (tur att jag envist höll fast vid att försäkra båda katterna trots att alla runt om mig tyckte det var vansinne). Det visade sig vara så att Tjaboo var helt blind på ett öga, och hade troligen lite mer än ledsyn på det andra. Att han klarade sig så fint som han gjorde trodde veterinären var pga han hade Chrysler som "ledhund". 

Min älskade Chrylser, så underbar och klok   

Ute och undersöker adventsgranen...

Både Tjaboo och Chrylser älskade vatten, så man fick aldrig bada ifred.   

Första sommaren..

Älskade varandra så mycket. Tjaboo lyckades även skada sin svans och fick amputera en bit. Men trots sitt handikapp med synen så blev han nästan 5 år. Så tji fick den veterinären som inte tyckte att han hade någon livskvalité och borde avlivas 1 år gammal. Eftersom han var född sån, tror och hoppas jag att han inte led för mycket av det. Han var en pigg, glad och mycket tillgiven kille.   

Vackra Ludde     

Stor, vacker och snäll   

Tiger d 09, min Tiger! Försvann när jag var 14 år, saknaden och den jobbiga känslan av ovisshet finns långt där inne i hjärtat fortfarande.

Tyvärr hittar jag inga bilder på min första katt, Mickan.

Mickan var en vit korthårig huskatt, jag fick henne sommaren 1981, det året jag fyllde 5 år.

Bonusbild, Pricken en Fox terrier som min dåvarande svärfar ägde. En härlig och busig kile, som är den roligaste hund jag någonsin träffat på!  

Sist men inte minst, min första hund. Ami, gråhund. Ami blev sparkad av en älg, och jägaren som ägde henne lyckades övertala mina föräldrar att jag fick ta över henne. Hade skött om hans hundar i flera år och gått långa promenader med dem. Ami flyttade till mig som 3 åring. Och gick bort när hon var 12 år gammal.

Igår var vi och hälsade på hos Malin, Sven-Olof, Ianko/Simson och hans fina kattkompisar av rasen Norsk skogkatt. Kattfamiljen består av: Uno, Vilda & Gullan.

Då Ianko/Simsons nya matte Malin är dotter till Anette och Håkan, Dandelio/Igors matte och husse passade även de på att komma och var så snälla att de tog med sig både Igor och stiliga Ferry som är en vacker NFO på 12 år. Tack snälla, det var jätteroligt att få träffa Igor/Dande och er igen.   

Vi hade en toppentrevlig kväll med trevligt många fina katter både sibbar och Norska skogkatter och människorna som servar dem såklart. Vi blev bjudna på "en riktig fest" som Leo sa efteråt.   Marängsviss med hallon och jordgubbar, supergott!! Bäst av allt var att barnen hann gosa med Igor som de saknat sedan han flyttat.

Tusen tack för att vi fick komma  

Matte Kicki och Ianko/Simson visar hur man håller en sibbe på utställningar.

Ett kärt återseende, Leo och Dandelio/Igor   

Maya och Igor.

Stora och fina killar som trivs tillsammans US Lundberg Ianko 6 månader & S*Runsvik´s Uno 10 månader.  

Tittut Simson!   

Igor och Leo. Igor visar upp sin snygga profil. "Trubbnos" som matte Anette kallar den för, hon är ju van vid NFO sen tidigare     

Tabby och spotted killar, så snygga båda två. Uno´s uppfödare , S*Runsvik´s Kristin och Urban var också och hälsade på samtidigt som vi. :)

Matte Kicki och Simson visar hur man ska göra (eller inte?) på uställning   

Killarna omgiven av katter, och trivs med det. Leo frågade om vi inte kunde åka och hälsa på er idag också Malin   

Lilla prinsen, så roligt att få träffa honom igen.   

Uno visar upp sin fina NFO-profil   

Igor och matte Anette.

Vackra Igor har vuxit på sig rejält sen vi såg honom sist. Gosekillen   

Modellen Uno poserar fint..

Uno igen, visar en annan posé   

Vackra Vilda som nog tyckte att det kommit ett gäng konstiga filurer till hennes hem...

Ianko/Simson och jag leker tittut igen    

Ferry som Igor bor tillsammans med. Så fin kille   och det bästa man har sätter man väl på bordet?!

Ferry tyckte vi skulle göra en fin påskbild till matte   

Gullan (NFO) som också delar hem med Simson/Ianko, tyckte det var bäst att ligga på en hög kattmöbel för att ha översikt på alla gäster. Jättefin flicka   

Igor har precis kommit, och får lite av sitt favoritgodis av Noel.

matte tycker de är jättefina. Nessa och Liris håller inte med  

Nessa först ut.. inte helt nöjd att matte förstört frisyren. Nessa försöker febrilt fixa till det matte förstört  

Liris ligger och myser i soffan, lyckligt ovetandes om mattes "onda" planer   

Liris efter... sur som en citron och tycker att matte har varit jättestygg. Matte hälsar iaf att båda tjejerna som vanligt är superduktiga att bada så det är snabbt avklarat   

Matte Magny berättar:

Cinto har varit uppe för NOM hos Raymond på Norak-uställning och fick strålande
kritik. Mycket lovande kille med panel-kvalité. Så trygg och fin.Var uppe för NOM men kom inte vidare. Men han har varit så duktig och vi är mycket stolta över honom.

Myser hos matte   

Så fin kille   

Vi tackar så mycket bilder och rapportering och är såklart mycket stolta vi med över duktiga Cinto

När Leo kom hem från skolan igår, "försvann" han in på sitt rum på direkten. Märkligt då han normalt sett är hungrig som en varg och brukar börja med att botanisera i kylskåpet. När jag tittade till honom hittade jag honom i sängen med febertrötta ögon och stora rosor på kinderna tog tempen och han hade mycket riktigt feber, nästan 39.   

Jag lovade att vi skulle titta på film tillsammans, men att jag var tvungen att fixa middagen först. Liris brukar vara duktig på att hålla barnen sällskap, speciellt när de är sjuka och ganska fort kom hon gåendes in, hoppade upp i Leos säng "buffade" på hans huvud (tog hon febern månne?!) och la sig sedan tillrätta hos honom. Han bredde på dem täcket och så låg de i flera timmar (inte konstigt att hon snart ser ut som en "Rex"-katt istället för en sibbe kanske  ).

Lite bilder på lillgubben och hans trogna kompis.   

"Husse jag tror bestämt du har feber"..

För några veckor sedan var jag på SäSK-träff hos Ingrid, Isrosen. Har tyvärr inte hunnit lägga ut inlägget förrän nu.

Där blev vi bjudna på gott fika, kattungegos och skönsång från Ingrids man Åke.

Tack för en trevlig kväll!

Kattungarna är ca 5 veckor på bilderna

Sötnosen Sianije   

Snygga Mars, honom vill jag kattnappa!!

Brottningsmatch, vem vinner?!  

Och så Luna... henne kan man bara inte motstå!! Så gosig och vackert tecknad   

Luna charmar   

Fina Venus tar en liten "power nap"   

Luna hjälper mig och produkttestar "Blixtdiffuser" från Fotofyndet.se En diffuser är bra för att dämpa blixtljuset (skydda kattungarnas ögon mot blixten), slippa få överexponerade bilder samt minska ner skuggorna kring t ex. katten. En mycket bra och prisvärd produkt att ha i kameraväskan alltså, den rekommenderar jag varmt.

Syskonkärlek  

Mars behöver också en power nap efter att ha blivit gosad med och undersökt när vi kom. Är han mönstrad eller ej? Han undersöktes noggrant.

Venus poserar fint, och vilka fina toffsar hon har   

Luna hittade en famn att sova i...

Matte Ingrid visar upp Bia.

Eva visar upp Sianije   

Och så hamnar hon hos Monica.

Louise har hittat stiliga Mars.

Åke bjuder på lite skönsång.

Och sist men inte minst, mamma Aiko vilar upp sig i soffan.

Varför är det viktigt att BAER-testa vita katter innan avel, och vad är ett BAER-test?

Bristen av pigment vilket ger den vita färgen (även höggradigt vitfläckiga) ökar risken för dövhet, vita katter med blå ögon eller odd-eyed har visat sig ha något större problem än t ex. grönögda katter. Det har även visat sig att kattungar med stora "hörselfläckar" på huvudet (som sedan försvinner) har mindre problem med detta än kattungar som föds helt vita. Det verkar även vara så att hos vissa linjer med vita katter förekommer dövhet oftare än hos andra. Kattungarna föds inte döva utan hörselorganen börjar förtvina när kattungen är ca 1 vecka och är förstörda några veckor senare.

BAER-test eller Brainstem auditory evoked response görs för att fastställa om djuret är fullt hörande på båda öronen (dubbelsidigt hörande (bilateralt hörande). Endast katter som är fullt hörande ska användas i avel. För att ställa ut en vit katt krävs det ett veterinärintyg att katten är hörande. Och i många andra förbund är det krav på BAER-test. SVERAK och FIFes regler kräver enbart att man testar katten med ett så kallat "pingeltest", med ett sånt test får man endast bekräftat att katten reagerar på ljudet. Men man har ingen möjlighet att veta att den är fullt hörande eller t ex bara hör med ett öra.  

Nyvaken Liris som är glad att matte finns med och håller tassen. Hon började spinna direkt när hon vaknade upp, och ville att jag skulle klia under hakan.  

Liris har fina kurvor på båda sina öron. Och har precis fått en spruta för att vakna upp.

Undersökningen är smärtfri, men en lugnande spruta krävs för att djuret ska ligga stilla. Undersökningen tar ca 30 min. Elektroder fästs på huvudet och en särskild ljudgivare sticks ner i örongången. Klickljud från datorn skickas in i örat. Den elektriska aktiviteten i hörselnerven och i hjärnan registreras genom elektroderna och bearbetas i en dator. Elektroderna på Liris huvud registrerar den elektriska aktiviteten i bl.a hörselnerven och en kurva skrivs ut och beskriver hennes hörselstatus

Vi väntar på att lugnandet ska verka, och Liris börjar tycka det är trist att stå på bordet..

Liris undersöks innen hon får lugnande.

Eftersom det är tänkt att Liris ska bli mamma längre fram måste hon BAER-testas, det har vi gjort idag på Djursjukhuset Albano, Danderyd. Efter en lång dag ca 12 timmar på resande fot varav över 8 timmar i bilen känner vi oss en smula möra. Men Liris hör perfekt på båda öronen. Precis som mamma Nessa, mormor Irina och gammelmormor Tania som alla testats Och dessutom var hon så duktig så matte nästan spricker av stolthet. Hon charmade både veterinärerna och sköterskan med att gosa och spinna hela tiden vi var där. Inte ens när hon blev chippad protesterade hon förutom ett litet "mjaup" på slutet, mattes duktiga hjärta. När vi kom hem sprang hon raskt till toalådan och kissade en stor pöl (kissa i toalådan i bilen var under hennes värdighet)

De visade sig när vi var där att Liris chip slutat fungera eller försvunnit, trots att de scannade med tre olika scanners och kände igenom hela katten både en och två ggr. är och förblir chipet borta. Och jag vill såklart att hon ska ha sitt chip bland annat ifall hon skulle lyckas smita ut eller hamna på villovägar på annat sätt. Därför blev hon också chipad igen och även det klarade hon av med glans trots att nålen är tjock som en virknål. Verkar som matte fick mer ont av chippet än Liris.   

I Sverige utförs BAER-test hos

• Regiondjursjukhuset i Helsingborg Tel 042-16 80 00
• Kalmar djursjukhus Tel 0480-270 50
• Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg Tel 031-65 35 00
• Regiondjursjukhuset Strömsholm Tel 0220-458 00
• Djursjukhuset Albano i Stockholm Tel 08-505 304 00

Idag fyller vår underbara snödrottning är 4 år! Nessa själv har tagit dagen med ro, man talar ju inte om en dams ålder som bekant   Och Nessa hälsar därför att åldern är bara en siffra och hon är busigare än någonsin! 

Det är härligt att se hur hon trivs med tillvaron och att hon faktiskt har ork och lust att leka trots att hon nyss varit mamma för andra gången åt 6 st. små sötnosar. Vi har såklart firat henne med extra mycket gott, och gos. Samt en liten promenad ute.   GRATTIS Nessa-gumman från hela familjen   

Bjuder på en bildkavalkad av vår vackra och gosiga tjej.

Först ut bilder tagna idag på hennes 4-års dag. Hon har fällt mycket sedan kattungarna flyttade, men visst är hon vacker ändå!?

Nessa solar sig i solnedgången, hör något läskigt bakom huset... en lastbil..

Varmt och härligt mot husväggen.

Bilderna nedan tog jag förra veckan.

Nessa i sin sommarskrud.

Så vacker flicka   

Nessa har fått nog och säger åt mig att nu är det dags att gå in