Det här är en klassiker, men jag skrattar gott varje gång jag läser den. Hittade även en länk till Rix morgonzoo där programledarna delar min uppfattning om hur rolig den faktiskt är!!

Klicka på länken nedan:

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad.
Det är det bästa som
finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 -
Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i
trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det
bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00
- Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 -
Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och
husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK...

783:e dagen i fångenskap..

…Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i
färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som
håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda
tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.Jag borde kanske försöka
vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans,
framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras
säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid
dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de
ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar
och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som
planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.Jag blev
placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och
höra brottstycken från deras kriminella planer.Tydligen var jag inlåst på grund
av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som
‘allergi. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det
till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar
inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps
regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen
efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med
våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar
vartenda steg jag tar.Tack vare sin placering i metallrummet är han för
tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina
planer infrias…