SE*Sessans Sibiriska katter & resten av vår familj

Alla inlägg den 10 juli 2013

Av Marie - 10 juli 2013 22:00

Den här kullen har inneburit glädje, men mycket sorg, hårt jobb och oro. Jag har fått stödmata hela kullen första dygnen innan mjölken rann till för Liris, och några av dem hela deras första levnadsvecka. Och en av våra små har tyvärr somnat in.   

Liris började fick värkar på natten den 3:e juli, och på min födelsedag den 4:e juli kl 10:52 föddes den första lilla. Vilken födelsedagspresent till matte    Det blev 6 st. alla kattungarna kom ut snabbt, Liris var jätteduktig även om hon hade riktigt ont periodvis. De föddes lite tidigare, och med 6 st var det såklart väldigt trångt i magen och de hade något låga födelsevikter.

1:an är en svartmönstrad kille med vitt.

Minstingen just nu, men full fart!


Nr 2 är en solid vit hane med en blek fläck på huvudet. Den som just nu väger mest.

Enda vita killen i den här kullen (vilket känns lite ovanligt) stark och matglad! 

   


Lilla 3:an var minst men pigg och alert! En söt liten padda f 23

Sötare än socker och en liten padda... matglad och duktig flicka.   

 



Nr 4: Sorgebarnet mitt, min underbara blå pojke. Störst vid födelsen, men tappade mest vikt första 2 dygnen för att sen äta upp sig med mattes hjälp och blev störst igen. Han var aktiv och stark..

Så vacker pojke   


När 4:an kommit trodde jag att förlossningen var klar. Risken fanns iofs att Liris tog en paus, men med viktuppgången hoppades jag på att det var klart. Hon la sig tillrätta och såg avslappnad ut. Döm om min förvåning när jag efter att ha tvättat händerna hittade två "bonus" prinsessor också i bolådan   


Bonusprinsessa nr 2  (det svarta på denna tjej kommer såklart att försvinna med tiden).



 

Dagen efter förlossningen började Liris visa tecken på att hon inte mådde bra. Hon hade tydligt ont, och när jag kände igenom magen igen väcktes misstanken om att hon hade ett foster kvar i magen. Hon hade även ont i juvrern var svullen och ömmade vid beröring, började oroa mig för mjölkstockning. På kvällen i fredags åkte vi in till veterinär, Liris röntgades 2 omgångar, det klämndes och kändes överallt och tempen togs. Som alltid var Liris fantastiskt duktig, och inte bara fann sig i behandlingen utan spann och gosade med veterinär och sköterska.

Det visade sig att hon drabbats av en förstoppning, laxermedel och hemresa med ordination att få i henne mycket vätska. Dagen efter var hon piggare och mer sitt vanliga jag igen. Igår verkar så äntligen mjölkproduktionen kommit igång, och nu hoppas jag slippa stötmata mer.

   

Men eländet slutade inte där. Vi förlorade lilla blå inatt. Tyvärr misstänker vi att Liris råkat tappa honom under en flytt av kattungarna. Hon har trots lugn och ro (barnen och C har inte varit hemma) envisats med att flyttat runt kattungarna gång på gång. En tidig morgon hittade jag lilla blå på golvet, nedkyld. Och efter det började han visa tecken på att inte må bra, och då även tappa i vikt igen. Trots stötmatning så somnade vår vackra pojke in inatt. Och vi är förtvivlade! Mitt hjärta blöder för både lillen som inte fick stanna kvar hos oss, och för småhussarna som gråtit floder. Vi blev så glada när vi fick vår lilla blå kille, och det känns orättvist att han inte finns hos oss längre.

Bild nedan, nyss matad och sover tryggt i mattes hand. Vila i frid lille vän, du finns med oss i våra hjärtan.

Lilla blå och paddan sökte sig alltid till varandra. T om igår eftermiddag när jag noterat att han blev allt svagare, sökte han sig till syrran och la sig hos henne.   Christer beskrev den här dagen såhär på och jag kan inte säga det bättre så därför citerar jag honom:

"Idag har det varit en dag av sorg och tårar i huset. Jag vet inte hur många tårar som gråtits, men det är många i alla fall. Vi förlorade en av kattungarna i kullen som föddes för ungefär en vecka sedan, och det har tagit hårt på barnen. Det är svårt det där med döden när man är precis mitt emellan att förstå och inte. Hoppas att det blir en bättre dag imorgon.!

Mamma kramar om sin lilla blå kille   I samråd med veterinär bestämde vi att jag skulle fortsätta stödmata honom och hoppas på att han orkade vända det själv. De ansåg att han var för liten för att göra något. Men tyvärr somnade han stilla somnade in inatt med mamma vid sin sida (på bilden sover han).

Vi hade bestämt ett tema, men när "huvudpersonen" inte finns med oss längre, funderar vi vidare på det. Förr eller senare får de säkert sina namn. Just nu vill jag njuta av de små vi har kvar, och hoppas att vi inte behöver förlora någon fler och att mamma Liris får vara frisk.    

 

Presentation


Hej & varmt välkommen in till vårt lilla krypin. Den här bloggen var tänkt att handla om våra Sibiriska katter. Men med tiden har även den tvåbenta delen av familjen fått vara med på ett hörn :)
Välkomna in, och lämna gärna en kommentar :)

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Juli 2013 >>>

Kategorier

Fråga mig

7 besvarade frågor

Sök i bloggen

Arkiv

Min gästbok


Skapa flashcards