Barnen har varit förkylda i några dagar och varit lite hängiga. I måndags fick Noel feber så lillhjärtat har varit hemma. Igår sov han i min famn i flera timmar.   

Eftersom Noel varit hemma bestämde vi att igår skulle Leo som nu ändå är en rätt stor kille, få prova på att gå hem från skolan själv. Vi hade bestämt att han skulle ringa till mig när han började gå. 10 min efter att skolan slutat och fortfarande inget tel.samtal börjar jag bli nervös och ringer själv upp. Han svarar och när han hör min röst börjar han gråta hysteriskt. På rasten hade han åkt stjärtlapp och åkt in med foten i en sten, och hade väldigt ont i den. En lärare hade hjälpt honom in till klassrummet, men ingen kontaktade oss för att berätta vilket jag kan tycka är märkligt när Leo inte ens kan stödja på foten. När jag ringer så gråter han hysteriskt eftersom han knappt fick på sig overallen eller sina skor. Och ingen hjälpte honom ner för trapporna från klassrummet.   

Troligen är det en blödning i foten alt. en kraftig stukning och han ska vila i några dagar och förhoppingsvis är han uppe på benen igen inom kort. Han är duktig och kämpar på genom att hoppa på ett ben eller åka på rumpan i trappan.

Båda pojkarna nerbäddade i soffan. Sjuksköterskan Uteha tröstar såklart.

Liris hjälper alltid till när någon är sjuk.   

 Leo poserar alltid när kameran kommer fram, så han klämmer fram ett pressat leende trots att han har rejält ont.