... vi är så glada i vår sessa. Hon är inte bara otroligt vacker, utan den gosigaste lilla tjej man kan tänka sig. Hon ligger flera timmar om dagen i mitt knä. Och kryper gärna upp mot min axel och gosar mot min kind  (matte smälter..)

Hoppas kunna "lura" vår vita drottning att posera någon dag framöver också, men med henne är det lite svårare. För hon blundar gärna när kameran kommer fram.. Dumma matte med den blixtrande lådan  

(Blixtbild tyvärr)...

Bild nedan: Ååååh matte klappa mig mer.. se vad lååångt jag kan sträcka ut mig     

Vi har två väldigt gosigare tjejer hos oss, men Nessa har sina "tider" på mornarna och sen en stund på eftermiddagen/kväll. Annars sover hon gärna någonstans där hon slipper ifrån Liris attacker    Förutom idag när hon var och vaccinerat sig, då har hon följt mig från rum till rum sen vi kom hem. Och det är ju lite extra mysigt.  Hon var för övrigt jätteduktig hos "doktorn". Film från besöket kommer under morgondagen.

... till Noels kalas på dagis som blivit 2 mån försenat pga sjukdomar mm. Blev många bild på ett av faten. Men nu är dem slut, strykande åtgång med andra ord   Men visst blev de söta med den annorlunda garneringen     

http://internetworld.idg.se/2.1006/1.369350/e-handlare-avslojade-sina-basta-tips   

Jag läste nyligen i en annan kattblogg jag följer med om hur man kan förundras över hur avlappnat en katt kan sova. Och jag måste hålla med, det är fantastiskt mysigt att se och ger ett lugn i själen till oss människor som har lyckan att titta på. Roligt är det också då vissa katter verkar kunna sova igenom allt. Speciellt Liris kan ligga på kuddarna (läs kuddhög) i soffan, och inte ens vakna när hon glider ner bland kuddarna med huvudet före   

Fick dessutom en toppenroligt nyhet idag (mer om den kommer längre fram), men jag vill passa på att tacka Kicki och säga tusen tack till Elisabeth för förtroendet   

Lilla tassen    vit och fin (vilket den inte är just nu.. nu är hon gråtass igen   ) 

Och så fina mamma Nessa   (ligger som vanligt i "hennes fotölj" till husses förtret den var hans innan tjejerna flyttade in   

.. en snabbis. Men åh vilka små sötnosar, blev kär i alla fyra   Och så blev det ju två "paddor" också svårt, svårt att motstå..     

Mamma Moira var sådär supercool och lugn ( precis som Nessa var när hon hade bebisar). Hon låg gav di när jag kom. Men gick efter en stund och åt, och sen gick hon ner när hon ändå hade "barnvakt"   

 Bebisarnas fina namn, som lillmatte Maya valt:

  S* Lince´s Plutus, S* Lince´s Caelus

  S* Lince´s Bellona, S* Lince´s Aurora

Cecina var med och kikade på bebisarna också. Men nos mot nos blev det visst lite otäckt!   

Kattallergi:

Att tänka på är att allergi är individuellt och det som fungerar för en person fungerar inte för en annan. Mätningar av mängden FEL-D1 hos olika individer av Sibirisk katt i USA visar att alla Sibiriska katter inte alltid har så låga halter av FEL-D1 som man först trott. Utan mängden av proteinet varierar mellan olika Sibirier och vissa individer har ungefär samma mängd som andra katter har. Får du därför en allergisk reaktion hos ett testhem, kan det vara en bra idé att prova på hos någon annan. 

FEL-D1 är den vanligaste (ca 90%) anledning till att man inte tål katt, så är det inte den enda. Det finns personer som även reagerar på FEL-D2, FEL-D3 och FEL-D4 som om man har otur att vara känslig på någon av dessa hjälper det inte att skaffa en Sibirisk katt. Det finns många bra sidor att läsa på, enklast är att googla om FEL-D, Marie Hedrén har en bra sammanfattning om allergier på sin sida. Se här: http://www.hedren.nu/infosidor/Kattallergi.php

Vår historia:

För oss är detta en dröm som gått i uppfyllelse, nu när vi äntligen "blivit med katt igen".

Bakgrund:

Det var med stor sorg och besvikelse jag fick veta när Christer och jag träffats ett tag att han var pälsdjursallergiker (jag som aldrig skulle bli tillsammans med en "sån"    ). Hade själv haft katt sedan 5-års åldern då en vit liten kattunge jag döpte till Mickan flyttade in hos oss. Så att leva utan djur var svårt att föreställa sig. Under en tid trodde jag att hans allergi bestod av att han nös lite då och då, och jag hade hela tiden planer på att skaffa en ny katt då min förra tragiskt gick bort när hon smet ut under en flytt och blev påkörd av tåget. Efter några månader åkte vi till mina föräldrar som då hade en huskatt, jag hade förvarnat mamma om att Christer var allergisk. Och då Rufus som katten hette var ute långa perioder (han var utekatt och kom och gick som han ville) så trodde vi inte att hans reaktion skulle bli något alls. Mamma hade dessutom städat och fejat dagarna innan vi åkte dit för att ta bort så mycket allergener som möjligt. Christer blev jättedålig, klåda i hals, ögon, handleder och han nös gång på gång på gång. Drömmen om katt tog ett abrupt och ledsamt slut.

13 år har gått och drömmen om katt har funnits hela tiden och jag har haft mycket svårt att acceptera att vi aldrig skulle kunna ha katt här hemma. Vi har testat lite olika mediciner, långhåriga/korthåriga katter, och olika raser. Han tål inte ens att vi (jag och barnen) kommer hem från någon med katt, utan att vi direkt när vi kommer hem tvättar oss noga och byter kläder.  

Under början av 2000-talet läste jag om en kattras som precis kommit till Sverige, den Sibiriska katten. Den skulle kunna vara mer allergivänlig än andra katter. Hoppet tändes men släktes snabbt då jag insåg att rasen var väldigt ovanlig här fortfarande. Ungefär i samma veva blev jag gravid med Leo och drömmen lades på hyllan under ett antal år.

Nutid:
Av en slump hamnade jag framför tv:n i somras då det var ett kattprogram där just Sibbarna var med. Drömmen väcktes till liv igen, gick och funderade på det ett tag. Och tänkte att jag kan ju alltid googla och se OM det fanns någon uppfödare här omkring. Och till min stora glädje är ju just Sundsvall, "Sibbe-tätt" område. Under följande veckor frossade jag i alla fina hemsidor om och med Sibbar samt mängder av bloggar. Skulle vi våga testa?! Ramlade över S*Lince´s hemsida och kände mig "hemma" på direkten, det hade kunnat vara mina texter och tankar när jag läste vad Kicki berättade om sin allergi och katterna. Hade samtidigt hittat till Nikopeja´s hemsida, och under N-kullen hittat en liten vit kattunge med "bromsspår" på huvudet som jag föll pladask för.  

Efter att ha läst och grubblat ett tag insåg jag helt plötsligt att det lilla vita hjärtegullet på Nikopeja´s sida faktiskt var ljuvliga Nessa som Kicki ägde. Det avgjode saken, jag tänkte att jag får iaf träffa henne, Moira och vackra Lotus och gosa med katt ett tag (något som inte hände så ofta). Att Christer skulle klara dem trodde jag inte en sekund på. Skickade ett mail, och fick svar på direkten. Vi var välkomna dagen efter redan  Ojdå nu var jag ju tvungen att berätta för Christer om mina planer också.

Han var ovanlig villig och lättövertalad och gick med på att testa på direkten. Efteråt har han erkänt att han var 100% säker på att det skulle sluta som alla andra besök där han träffar på katter. Första besöket var jag i chock, 3 vackra stora katter och katthår överallt! Kom ihåg att jag tänkte att vi åtminstone hade nära till sjukhuset.   Christer kände inget!! Eller ja han har vid nästan varje besök (och det är många) trott sig känna olika och mycket diffusa och svaga symtom de märkliga är att de alltid försvinner medans vi är kvar där. När vi pratar fokuserar på annat känner han inte av symtomen längre, så våra slutsatser har varit att de sitter mer i huvudet än att det är riktiga symtom. Ett tag klagade han över att hans höger öga möjligen kliade men jag och Kicki har konstaterat för länge sedan att man klarar sig ju faktiskt med ett öga   Och i jämförelse med när han träffat andra katter så var reaktionen obefintlig. Normalt sett kan han inte vara i ett hem med katt mer än några minuter utan att få stora allergiska reaktioner.

När vi gjort första besöket hos Kicki, berättade hon att Nessa möjligen kunde ha små bebisar i magen. Vi blev såklart eld och lågor, speciellt jag då Nessa varit en favorit sedan första gången jag såg henne. Veckorna gick, bebisarna kom till slut och ja det kom en liten vit sessa till oss. Lyckan var gjord, en tid senare frågade Kicki om vi möjligen kunde tänka oss att välkomna två sessor nu i december. Svaret var såklart självklart, både sessorna var varmt välkomna.  

 
Ja det var vår katthistoria, framtiden får utvisa om allt går som planerat. Men sedan i mitten av december bor våra två vita isprincessor här. Och första kvällen fick husse en liten vit tuss i famnen som kurrade så tv:n nästan blev överröstad så han smälte såklart direkt. Så nu har hon och vackra Nessa lindat hela familjen runt sina vita tassar.   

Kurr
Marie

... nja... inte riktigt. Svårt att få plats med kameran när Liris bestämt sig för att det är hennes nya favoitsäng   

...   

 http://dagbladet.se/nyheter/timra/1.2734332-webbforetagare-ordnar-traff-for-alla-e-handlare