Kattallergi:

Att tänka på är att allergi är individuellt och det som fungerar för en person fungerar inte för en annan. Mätningar av mängden FEL-D1 hos olika individer av Sibirisk katt i USA visar att alla Sibiriska katter inte alltid har så låga halter av FEL-D1 som man först trott. Utan mängden av proteinet varierar mellan olika Sibirier och vissa individer har ungefär samma mängd som andra katter har. Får du därför en allergisk reaktion hos ett testhem, kan det vara en bra idé att prova på hos någon annan. 

FEL-D1 är den vanligaste (ca 90%) anledning till att man inte tål katt, så är det inte den enda. Det finns personer som även reagerar på FEL-D2, FEL-D3 och FEL-D4 som om man har otur att vara känslig på någon av dessa hjälper det inte att skaffa en Sibirisk katt. Det finns många bra sidor att läsa på, enklast är att googla om FEL-D, Marie Hedrén har en bra sammanfattning om allergier på sin sida. Se här: http://www.hedren.nu/infosidor/Kattallergi.php

Vår historia:

För oss är detta en dröm som gått i uppfyllelse, nu när vi äntligen "blivit med katt igen".

Bakgrund:

Det var med stor sorg och besvikelse jag fick veta när Christer och jag träffats ett tag att han var pälsdjursallergiker (jag som aldrig skulle bli tillsammans med en "sån"    ). Hade själv haft katt sedan 5-års åldern då en vit liten kattunge jag döpte till Mickan flyttade in hos oss. Så att leva utan djur var svårt att föreställa sig. Under en tid trodde jag att hans allergi bestod av att han nös lite då och då, och jag hade hela tiden planer på att skaffa en ny katt då min förra tragiskt gick bort när hon smet ut under en flytt och blev påkörd av tåget. Efter några månader åkte vi till mina föräldrar som då hade en huskatt, jag hade förvarnat mamma om att Christer var allergisk. Och då Rufus som katten hette var ute långa perioder (han var utekatt och kom och gick som han ville) så trodde vi inte att hans reaktion skulle bli något alls. Mamma hade dessutom städat och fejat dagarna innan vi åkte dit för att ta bort så mycket allergener som möjligt. Christer blev jättedålig, klåda i hals, ögon, handleder och han nös gång på gång på gång. Drömmen om katt tog ett abrupt och ledsamt slut.

13 år har gått och drömmen om katt har funnits hela tiden och jag har haft mycket svårt att acceptera att vi aldrig skulle kunna ha katt här hemma. Vi har testat lite olika mediciner, långhåriga/korthåriga katter, och olika raser. Han tål inte ens att vi (jag och barnen) kommer hem från någon med katt, utan att vi direkt när vi kommer hem tvättar oss noga och byter kläder.  

Under början av 2000-talet läste jag om en kattras som precis kommit till Sverige, den Sibiriska katten. Den skulle kunna vara mer allergivänlig än andra katter. Hoppet tändes men släktes snabbt då jag insåg att rasen var väldigt ovanlig här fortfarande. Ungefär i samma veva blev jag gravid med Leo och drömmen lades på hyllan under ett antal år.

Nutid:
Av en slump hamnade jag framför tv:n i somras då det var ett kattprogram där just Sibbarna var med. Drömmen väcktes till liv igen, gick och funderade på det ett tag. Och tänkte att jag kan ju alltid googla och se OM det fanns någon uppfödare här omkring. Och till min stora glädje är ju just Sundsvall, "Sibbe-tätt" område. Under följande veckor frossade jag i alla fina hemsidor om och med Sibbar samt mängder av bloggar. Skulle vi våga testa?! Ramlade över S*Lince´s hemsida och kände mig "hemma" på direkten, det hade kunnat vara mina texter och tankar när jag läste vad Kicki berättade om sin allergi och katterna. Hade samtidigt hittat till Nikopeja´s hemsida, och under N-kullen hittat en liten vit kattunge med "bromsspår" på huvudet som jag föll pladask för.  

Efter att ha läst och grubblat ett tag insåg jag helt plötsligt att det lilla vita hjärtegullet på Nikopeja´s sida faktiskt var ljuvliga Nessa som Kicki ägde. Det avgjode saken, jag tänkte att jag får iaf träffa henne, Moira och vackra Lotus och gosa med katt ett tag (något som inte hände så ofta). Att Christer skulle klara dem trodde jag inte en sekund på. Skickade ett mail, och fick svar på direkten. Vi var välkomna dagen efter redan  Ojdå nu var jag ju tvungen att berätta för Christer om mina planer också.

Han var ovanlig villig och lättövertalad och gick med på att testa på direkten. Efteråt har han erkänt att han var 100% säker på att det skulle sluta som alla andra besök där han träffar på katter. Första besöket var jag i chock, 3 vackra stora katter och katthår överallt! Kom ihåg att jag tänkte att vi åtminstone hade nära till sjukhuset.   Christer kände inget!! Eller ja han har vid nästan varje besök (och det är många) trott sig känna olika och mycket diffusa och svaga symtom de märkliga är att de alltid försvinner medans vi är kvar där. När vi pratar fokuserar på annat känner han inte av symtomen längre, så våra slutsatser har varit att de sitter mer i huvudet än att det är riktiga symtom. Ett tag klagade han över att hans höger öga möjligen kliade men jag och Kicki har konstaterat för länge sedan att man klarar sig ju faktiskt med ett öga   Och i jämförelse med när han träffat andra katter så var reaktionen obefintlig. Normalt sett kan han inte vara i ett hem med katt mer än några minuter utan att få stora allergiska reaktioner.

När vi gjort första besöket hos Kicki, berättade hon att Nessa möjligen kunde ha små bebisar i magen. Vi blev såklart eld och lågor, speciellt jag då Nessa varit en favorit sedan första gången jag såg henne. Veckorna gick, bebisarna kom till slut och ja det kom en liten vit sessa till oss. Lyckan var gjord, en tid senare frågade Kicki om vi möjligen kunde tänka oss att välkomna två sessor nu i december. Svaret var såklart självklart, både sessorna var varmt välkomna.  

 
Ja det var vår katthistoria, framtiden får utvisa om allt går som planerat. Men sedan i mitten av december bor våra två vita isprincessor här. Och första kvällen fick husse en liten vit tuss i famnen som kurrade så tv:n nästan blev överröstad så han smälte såklart direkt. Så nu har hon och vackra Nessa lindat hela familjen runt sina vita tassar.   

Kurr
Marie